Förutsättningarna för Weeping Willows spelning på Gröna Lunds stora scen verkade vara regisserad av en anonym regissör med  fingertoppskänsla av yttersta klass. Nästan allt var på plats. Höstdagjämning med lite lagom höstrusk och duggregnet gjorde att publiken fick känslan för bandets melankoliska melodier redan från början.

Det enda vi kanske kunde önska var att regnkappan hade kunnat bytas mot myströjan och kanske en tekopp i handen. Trots vädret tillbringade många fans fredagskvällen på en småkylig nöjespark istället för favorithörnet i soffan i hemmets varma vrå. Jag tror inte att någon ångrade sig. För den bästa upplevelsen av musik får vi ju ändå live!